Krokben på tiden gav vinst

Sune Jonssons krokben på tiden gav första pris. Förstaplacerad i sin kategori och vinnare av Publishingprisets Grand Prix 2014. Boken Sune Jonsson Livstycken prisades dubbelt under årets prisutdelning, för ”en fulländad och ödmjuk berättelse om ett svunnet Sverige”. Fulländad var ordet, 
hur gör man egentligen ett praktverk?

 

Strålkastarna har slocknat och sorlet har flyttat ut i foajén. Kvar vid scenen står Simon Hohn från Max Ström, bokförlaget bakom Sune Jonsson Livstycken. Två segerstatyetter, blombuketter, diplom och vinnaraffisch är inte lätt att bära när man är ensam.

– Otroligt roligt! Det här är ett välförtjänt erkännande till alla som arbetat med boken, säger Simon Hohn. Trots att förlaget Max Ström stod för samtliga finalister i kategorin praktverk märks stoltheten över just boken Livstycken. Kontrasten när den glittriga galans finaste pris går 
till en historisk samling svartvita bilder manar 
till eftertanke.

Sune Jonsson (1930–2009) ses som en av Sveriges genom tiderna viktigaste dokumentärfotografer och boken är ett retrospektiv över hans livsverk. Han verkade största delen av sitt liv i Västerbotten, där han dokumenterade det jordbrukarsamhälle han såg långsamt tvingas ge vika för stadens liv och möjligheter.

Hans bilder präglas av både stillsamhet och 
påtaglig närvaro, en djup respekt för människorna och en genuin kärlek till hembygden.

Berätta, berika och bevara var Sune Jonssons egna ord om sitt arbete. När han gavs plats att brodera ut tankarna formulerade han sig så här:

”Det gäller att lägga krokben för tiden och rädda hotade miljöer, människor och företeelser så att vi i framtiden kan möta dem åtminstone i dokumentära fotografier. Detta har alltså varit och förblir min ambition.”

Det fick också bli förlagets ambition i arbetet med boken. Ett samarbete med Västerbottens museum, där Sune Jonssons arbete idag finns bevarat, tog fart.

– Vi var många på förlaget som verkligen längtat efter att få göra en bok med Sune Jonssons bilder. För mig personligen har han varit en av de verkliga förebilderna inom fotografin. När möjligheten nu uppstod att få göra boken i samarbete med Västerbottens museum, behövde vi inte tänka många minuter. Sällan har ett utgivningsbeslut varit så självklart! säger Jeppe Wikström, förläggare på bokförlaget Max Ström.

Resultatet: Två kilo svensk fotohistoria värdigt disponerad mellan vävda pärmar, svåra att slita händerna ifrån. Framsidans möte med paret Tea och Albert Johansson på ett fält i Sunes hemby Nyåker, är bara början på en resa genom ett stycke vackert, lågmält men alltmer avlägset Sverige. I korta texter jämte bilderna tar berättelserna fart. Sune Jonsson skriver som han fotograferar – poetiskt.

– Vi har utgått från Sunes egna böcker och strukturerat boken i stort sett efter hans egen produktion. Tillsammans med Britta Lundgren vid Västerbottens museum har vår formgivare Patric Leo valt bilderna. Detta urval har förstås varit det allra svåraste – det finns ju så otroligt många bra bilder, säger Jeppe Wikström och fortsätter:

– Patric har velat ge bilderna en generös och vilsam inramning. Ibland ligger en bild ensam på ett uppslag, men han har också satt samman par som kompletterar varandra. För att inte bilderna ska tolkas för snabbt eller, hur ska jag säga, störas, är det extremt kortfattade bildtexter. Avsnitten inleds i stället med citat från Sunes egna böcker. Han var ju också en fantastisk författare och stilist, säger Jeppe Wikström.

Bokens inledande text är skriven av Val Williams, professor i fotografi vid University of the Arts i London. Under rubriken Utan nostalgi tecknas bilden – inte bara av det typiskt norrländska – utan även av dess plats i resten av världen.

”Han utmanade normerna i efterkrigstidens fotografiska konst och ville att mediet skulle handla om alla (…) Han betecknade aldrig de människor och platser han fotograferade som ”enkla” – han visste att livet på landsbygden var precis lika komplicerat och fullt av orosmoment och drömmar som det i städerna. I hans fotografier och texter blir landsbygdsborna odödliga, hjärtslitande, komplexa”, skriver Val Williams i förordet.

– Val var under en period curator vid Hasselblad Center i Göteborg och har sedan dess varit en stor beundrare av Sune Jonssons fotografi. När vi frågade henne tvekade hon inte en sekund. Hon har varit enormt ambitiös – och rest till många av de platser som Sune Jonsson skildrar. Hennes text är spännande på många sätt, inte minst för att hon placerar honom i en internationell kontext, säger Jeppe Wikström.

Sune Jonssons alldeles speciella förmågor har gett honom många beundrare, och idag är Sune Jonsson inte bara ett namn utan också ett begrepp, som står för en humanistisk inställning till fotografin, präglad av djup respekt för människors integritet och en subtil känsla för människans spår i landskapet.

Tillbaka till förlaget på Skeppsholmen i Stockholm. Företaget grundades av Jeppe Wikström och Marika Stolpe 1994, och idag ger förlaget ut ett 20-tal titlar ”fotografiska och rikt illustrerade böcker” per år.

Trots segern i Publishingprisets kategori Praktverk, är det ordet något man gärna undviker.

– Praktverk låter som något som är 70 år gammalt. Generösa bildverk är ett bättre ord. Vi inspireras av musiken, om andra förlag gör en sång eller visa, försöker vi skapa en hel symfoni, säger Jeppe Wikström.

Vilka farhågor och förväntningar finns inför ett projekt som det här?

– En högkvalitativ bok som denna bjuder på en fruktansvärd massa utmaningar och möjliga felkällor. Det jag tyckte var svårast var att svara på frågan: Hade Sune gillat det här? Vi har ju verkligen skärskådat hans tidigare böcker och försökt göra det här i samklang med hans egna ambitioner.

Men med den här kvalitén på bilder, går det över huvudet taget att misslyckas?

– Skojar du? Det räcker ju bara att titta på alla böcker med dålig repro, vattnigt papper eller grått tryck för att se hur lätt man kan misslyckas. Det finns faktiskt ett oändligt antal sätt man kan förstöra en fotobok på. Men väldigt få som blir rätt för alla parter. Det är en svår balansgång, säger Jeppe Wikström.

Farhågorna till trots – på en punkt är Jeppe Wikström och hans team helt trygga:

– Titeln. Sent i livet hade Sune tänkt sig göra en bok om människor han mött. Den skulle ha hetat just Livstycken. Den boken hann han inte göra, så det var ett självklart val, säger Jeppe Wikström.

 

 

 

VIDEOINTERVJU med Simon Hohn från Max Ström direkt efter prisutdelningen

Intervju med förläggare Jeppe Wikström

TRE BILDER UR BOKEN hittar du här nedan.

Av Emma Johannisson